Trött.. sova.. mat?? Nää tack..
Mitt namn är Kung Larz Olav Forsberg och jag har vunnit en plopp för att ha sprungit mig så redlöst, ursinnigt och vidrigt utslagen vid fjällorienteringen att jag inte ens orkade pallra mig iväg till matsalen för att äta köttbullar. En bedrift att berätta om för barnbarnen.
Eller inte. Istället lade jag mig i soffan och försökte trycka i mig en halv yoggi yalla med banan, apelsin och nån mer smak som jag inte kommer ihåg, och jag orkar inte gå till kylen för att se efter.
Jag skulle springa med mina blivande kamrater vid fredrika-bremergymnasiet och det gick väl helt okej tills man skulle ta av sig tröjan och springa alldeles bar på överkroppen, för att... det var så. Det fungerade bra.. tills solen gick i moln. Då längtade man till sin tröja som hade lämnats vid tolvan på väg till fyran. Mjölksyran pulserade genom mina ack så svaga vener och himlen tedde sig extra vacker. Jag var med andra ord farligt nära döden.
När jag sedan sov i huset medan alla andra åt väcktes jag brutalt av min syster. Hon hade med sig matlåda. Jag ville först inte veta av något tillskott med risk för äcklig olycka i badrummet, men jag märkte att tröttheten nästan hade besegrats.
Jag var en ny människa.. nästan. Jag orkade iallafall dra mig bort för att bevittna världens bästa orienteringstekniska löpare. Med risk för felstavning uttalar jag inte hans namn, men han är fransk och har skägg.. eller kanske getskägg eller nåt. Ett sprudlande sludder av dåligt uttalad engelska fyllde matsalen när han satte igång. Skojigt. Man lärde sig ett och annat. Mästarens favoritsport efter orientering var fotboll. Inte för sportens skull, då spelarna är mesiga och är allmänt tråkiga att se på, men detaljer som förstoras upp i media var tydligen intressant. Fransmän..
Nog sagt. Tack för mig.
Hälsningar Dagens Plopp, för att ha... varit trött?? :S
Eller inte. Istället lade jag mig i soffan och försökte trycka i mig en halv yoggi yalla med banan, apelsin och nån mer smak som jag inte kommer ihåg, och jag orkar inte gå till kylen för att se efter.
Jag skulle springa med mina blivande kamrater vid fredrika-bremergymnasiet och det gick väl helt okej tills man skulle ta av sig tröjan och springa alldeles bar på överkroppen, för att... det var så. Det fungerade bra.. tills solen gick i moln. Då längtade man till sin tröja som hade lämnats vid tolvan på väg till fyran. Mjölksyran pulserade genom mina ack så svaga vener och himlen tedde sig extra vacker. Jag var med andra ord farligt nära döden.
När jag sedan sov i huset medan alla andra åt väcktes jag brutalt av min syster. Hon hade med sig matlåda. Jag ville först inte veta av något tillskott med risk för äcklig olycka i badrummet, men jag märkte att tröttheten nästan hade besegrats.
Jag var en ny människa.. nästan. Jag orkade iallafall dra mig bort för att bevittna världens bästa orienteringstekniska löpare. Med risk för felstavning uttalar jag inte hans namn, men han är fransk och har skägg.. eller kanske getskägg eller nåt. Ett sprudlande sludder av dåligt uttalad engelska fyllde matsalen när han satte igång. Skojigt. Man lärde sig ett och annat. Mästarens favoritsport efter orientering var fotboll. Inte för sportens skull, då spelarna är mesiga och är allmänt tråkiga att se på, men detaljer som förstoras upp i media var tydligen intressant. Fransmän..
Nog sagt. Tack för mig.
Hälsningar Dagens Plopp, för att ha... varit trött?? :S
Kommentarer
Trackback
